Pistolens Photomojo

~kärlek och revolt~

Visuell kommunikation

Jag kom in på kursen som jag sökt till hösten. Det ska bli intressant att sätta sig i skolbänken igen, på högskolenivå. Jag tog min högskoleexamen 2004 och det känns helt overkligt att det snart är tio år sedan. Vad hände liksom? Jag är ju fortfarande ung och kör skateboard (fotograferar mest iofs). Men, men... det är bara att inse att medelåldern närmar sig. Sitter här med mina tre kids och längtar efter den fjärde som kommer till jul. Sippar på morgonkoppen kaffe och försöker intala mig klyschan att man bara är så gammal som man gör sig.

Jag har studerat en del under mitt yrkesverksamma liv också. Från att vara idrotts- och engelsklärare är jag numera även fystränare (2008)... och diplomerad massör faktiskt. Men högskolan var länge sedan... Det blir inte bokstavligen skolbänken iom att man i dessa moderna tider kan läsa helt och hållet på distans. Det innebär att det blir en utbildning framför min dator och bakom min kamera. 

Är övertygad om att jag kommer uppskatta Visuell kommunikation. Göran Segeholm är huvudlärare och jag blev oerhört inspirerad när jag läste hans bok "Konsten att ta vinnande bilder". Den ser inte mycket ut för världen men om du är intresserad av att betrakta bild på ett lite djupare plan - läs den! Det var efter den boken tanken till poolen Bildanalys föddes. Jag kände att jag ville gå direkt från tanke till handling. 

Nu ska det bli oerhört inspirerande att studera bild i organiserad form. Att få lektioner. Jag hoppas och tror att det kommer ge mig energi, nya tankar och idéer kring Bildanalys och mer kunskap såklart. Jag vet hur jag blir när jag börjar lära mig nya grejer. Jag vill direkt börja omsätta i praktiken och har väldigt lätt för att bli uppslukad av ett område. 

Mot oändligheten... och vidare!



Added 2012-07-13 08:54 | Permalink | Comments (4) | Comment

Visar du upp dina bilder utanför datorn?

Minst var tredje besök hos mina föräldrar tittar jag i deras fotoalbum. Jag har sett de gulnande bilderna hundratals gånger men jag älskar dem om möjligt  mer varje år. Det är som att hoppa in i miljön från Lucas Moodyssons Tillsammans och försöka föreställa sig hur mamma och pappa var i den åldern jag befinner mig i nu. Mamma har varit duktig på att klistra in alla bilder och att skriva små kommentarer till varje, det är med stor behållning man läser dem varje gång. 

Det är ju ett bevis på hur viktig vardagsbilden är. Vilket fantastiskt värde den dokumentära familjebilden har och hur den kommer att vara hållbar över tid. Återgår till mantrat att en fotograf tar bilder hela tiden! För få saker kommer vara så värdefulla som dokumentära familjebilder plåtade vid speciella tillfällen men kanske ännu viktigare; ur vardagen! Därför tycker jag man ska lägga lite krut på att få till dem så att de blir bra, gärna med ett avtryck från en själv som fotograf. 

Den översta bilden är extremt dokumentär, fotograferad vi ett väldigt speciellt skede i livet... den andra är mer alldaglig men kommer antagligen skänka mig minnen av lek och skoj med mina barn samtidigt som den berättar hur fantastiskt skönt vi hade på balkongen där vi odlade tomater, käkade frukost, drack kaffe och lirade gitarr. Jag har ju alla dessa bilder i datorn... bilder av det här slaget passar ju utmärkt i fotoalbum liknande mina föräldrars... så mycket roligare att bläddra i! Dags att agera kanske...

MEN, med det fotointresse man har så plåtar man så mycket mer. HUR visar man upp de bilderna på ett roligare sätt? I min profil har jag angett det som en målsättning under 2012 och det är ett mål jag tänker lyckas med. Jag får fortfarande upp scenen ur Bröllopsfotografen i huvudet. Den där man får se hans fysiska portfolio... tror att det är A3-bilder i någon form av album man bläddrar i (svart). Väldigt stilrent och snyggt. Jag har letat efter sådana alternativ utan att hitta något. Är det nån som har koll på vart man skulle kunna skaffa sådana album/portfoliovarianter. 

Bild 3 och 4 här är fotograferade vid den fasta paviljongen i Säter, mentalsjukhuset står övergivet och förfaller och jag älskar att fotografera sådana platser. I dessa bilder har jag jobbat med någon form av konstnärliga tudelningar för att skapa intresse i bilderna. Ett alternativ är ju också fotoböcker, men då vill jag har tillräckligt många kvalitativa bilder i samma tema. Vidare, en framtida dröm skulle ju vara att någon gång våga ställa ut. Men det måste göras i rätt tid, på rätt ställe... kanske i min hemstad, den gamla bruksorten Oxelösund. Det är ju där jag har mina rötter, där kanske mina industribilder skulle passa.

Kan inte låta bli att snegla på fotoskrivare. Dyrt men fantastiskt roligt! Jag pratar oftare och oftare kring "riktiga bilder" och det är ju så roligt att omge sig med papperskopior. Genuint på något sätt, nått att ta på. Det vore härligt att kunna framställa bilderna själv och kanske ha sina albumvarianter för stora pampiga A3... tiden får utvisa helt enkelt...

Hörs!



Added 2012-04-10 18:40 | Permalink | Comments (9) | Comment

Att vara seriös utan att skrämma bort

I torsdags var det dags igen för en fikaträff med vår lilla fotogrupp. Vi jobbar med små uppdrag under en given tid och den här gången var temat en vardagsbild från jobbet. Förra gången hade vi de sju dödssynderna. Funkar ungefär som "Utmaningen" i de olika poolerna, fast utan omröstning. Det mynnar istället ut i samtal kring bilderna med amatöranalytiska ambitioner.

Samtalet kring bild är väldigt givande och roligt... och nu såhär inledningsvis har vi fördelen av att alla känner varandra och vi kan ha väldigt högt till tak. Vi är en liten kärntrupp på 4 pers men nu har intresset ökat bland vänner som är erfarna sen tidigare eller nyfikna på det här med fotografi. De sistnämnda får man hantera varsamt. Man hör ofta att intressent och nyfikenheten finns men i nästa mening kommer: "Jag kan ju inte vara med er, ni är så duktiga." Vi har en kille i gruppen som jobbar som fotograf, själv är jag glad amatör men väldigt seriös i det mesta jag sysslar med. Tror säkert det är vi som skrämmer... men jag tycker det är synd om man har den effekten på folk.

Jag ska hitta övertalningsförmågan till dem som nu befinner sig i periferin, för får man dem att hänga med på en fika så är jag övertygad om att de är fast sen. Det finns ALLTID något bra att säga om ett fotografi och speciellt om vi pratar upplevelsen av bilden överordnat det tekniska. Jag är av den tron att tekniskt kunnande hjälper dig i början för att få grundläggande koll på kameran och kanske i Photoshop eller likninade, därefter handlar det om att utveckla sitt bildseende och stimulera sin kreativitet. Och det tror jag man gör bäst genom att titta på många fotografier och gärna diskutera dem, inte minst med sig själv. Vad fångas DU av? Stjäl det och gör det till ditt eget!

Som alla på FS känner till så är det känsliga grejer det här med samtal kring bild. Det är till stor det en fråga om social kompetens och pedagogik. HUR kan man utveckla och försöka lyfta fotografen? Man kan inte bara dundra in med vass kritik och formulera sig okänsligt. Istället måste man hitta fingertoppskänslan och lyfta de starka elementen. Det finns ALLTID något bra att säga om ett fotografi. Fotografen har alltid försökt att förmedla något med sin bild. Hitta det man tror är budskapet med bilden och påtala dess styrkor, därefter tror jag det är lättare för fotografen att svara på frågor och bemöta kritik som följer på det. Var seriös men skräm inte bort! Speciellt när det handlar om nyfikna fotografer som kanske vill utveckla ett intresse för detta.

Vi värdar kan uppleva samma sak i poolen Bildanalys. Där är vårt jobb att försöka stimulera till bra resonemang kring bilderna. Iom att gruppen har skrivträning i fokus så försöker vi jobba aktivt med att ställa följdfrågor till dem som skrivit kommentarerna, speciellt om det finns möjlighet till utveckling av resonemanget. Allt för att deltagarna ska ska utveckla sin förmåga att sätta ord på sin bildupplevelse. När det funkar blir det givande både för betraktaren och fotografen. Men det är samma sak här... ibland är det känsligt att få kritik på något man skrivit. Det är en fin balansgång... att vara seriös utan att skrämma bort!

Vi ses!



Added 2012-03-24 07:40 | Permalink | Comments (4) | Comment

Våga fråga om kommentaren! (samtal kring bild)

Den ständiga debatten kring hur man kommenterar blossar upp på de olika klotterplanken på FS. Normalt sett irriterar sig folk på kommentarer som "Snygg bild", "fin skärpa" och andra fåordiga bekräftelser. Söker man sådana är det bästa stället Bildkritik, tyvärr... Jag provade att lägga in denna bild för ett tag sen:

...och fick ganska många kommentarer. Jättemycket bekräftelse! Hade det funnits en gillaknapp hade nog många av de som kommenterade tryckt på den istället dock. Det var EN som lite försynt frågade om jag inte skulle prova att ljusa upp bilden, därefter ursäktade han sig nästan och skrev att det inte var kritik. Jag tycker att det är synd. Synd att man knappt vågar ge kritik i en pool som t.o.m. heter kritik.

Men är det så fel då? Nej, egentligen inte... eller? I min värld beror det väl kanske lite på var? Som sagt i Bildkritik, tycker jag att det är synd. Samtidigt blir ju folk glada. En FS-bekant och jag konverserade på Facebook härom dagen, varpå denne hade noterat en tjej som blev väldigt nöjd och tackade för alla "underbara kommentarer" hon fått i Bildkritik... "Fint ljus". Så uppenbarligen finns det ju en mening.

Jag är själv poolvärd i Bildanalys. Där är hela grejen att analysera bilden. Inte i första hand tekniskt... du borde gjort si eller så, utan vi strävar efter att delge varandra upplevelsen man får av att betrakta bilden. Skrivdelen är väldigt viktig och jag vill att gruppen ska stimulera den förmågan i första hand. Om man ska klara att skriva ner en vettig analys av en bildupplevelse krävs det en hel del engagemang och betraktande. Jag tycker man lär sig mycket när man går så djupt in i en bild. Men som ni säkert förstår kräver det väldigt mycket energi. Har man inte den är det inte värt att kommentera.. i den poolen iaf.

I Bildkritik är flödet av bilder så stort att det engagemanget inte hinns med. Folk blir lite lata och då dyker de fåordiga bekräftelserna upp, "vilken fullträff"! I Bildanalys är vi tre stycken värdar som aktivt jobbar med att utveckla analyserna i gruppen. Det kan te sig i att vi går in och ställer följdfrågor eller ber om ett utvecklat resonemang. Oftast mottages det bra, och då tror jag på en utveckling både hos betraktare och fotograf.

En vision i Bildanalys är att få igång samtal kring bilderna, eller kalla det skriftlig interaktion om du vill. Då krävs det att man som fotograf eller "annan betraktare" vågar ställa frågor på folks analyser. "Hur menar du att bilden väcker obehag?", "VAD är det i modellens uttryck som får dig att känna så?" Det är roligt och lärorikt att följa andras upplevelse av en bild man just analyserat. Kunde man dessutom uppnå en eventuell diskussion runt bilden, kanon!

Heja Fotosidan!



Added 2012-03-22 21:23 | Permalink | Comments (12) | Comment

Gå ur gruppen

Idag har jag avslutat medlemskapet i ganska många grupper här på FS. Det gick inflation i bildpooler på min profilsida, men nu har jag rensat upp och är nere på 8. Ganska många också kan tyckas men två av dem är mina egna skötebarn och de andra sex är inom genrer där jag vill lägga ner kraft och utvecklas.

De grupper som fick stryka på foten är både nya och gamla. Några av dem är de jag gick med i först faktiskt. Tror att detta hör ihop med hur man har formats som amatörfotograf. I början var allt intressant och jag drogs till smäcktande bilder på landskap och solnedgångar, något som jag numera kan tycka är vackert men ganska trist. Jag var fascinerad av mäktiga makrobilder på fasettögon, men nu finner jag dem lite enahanda. MISSFÖRSTÅ mig inte! Klart att det finns fantastisk landskapsfoto och strålande makro men jag tycker det är svårt att sticka ut i någon av de genrarna t.ex. Landskapsbilder finns det dessutom sådant flöde av... Sen är ju detta naturligtvis en fråga om tycke och smak, något som jag har märkt svängt rejält i takt med att man fördjupar sig i intresset.

I de nyare poolerna jag avslutat har det helt enkelt handlat om att de inte kommit igång ordentligt eller att de är så smala att man håller på med det för lite. Ganska skönt faktiskt, lite befriande. Sådant här kan stressa mig för jag är en person som vill göra saker grundligt. Snöar jag in på något så läser jag mycket och lägger ner själ och hjärta. Det kan ge en lite dåligt samvete när man inte hinner vara överallt hela tiden.

Det övergripande temat för min fortsatta fotografiska utveckling ska bli bildspråk. Jag ska ägna mycket tankeverksamhet kring vad jag vill förmedla med mina bilder. Antalet genrer som jag rör mig inom minskar i antal men det blir bara roligare och roligare att fotografera, det måste ju vara ett gott tecken. Kanske har man kommit ett litet steg på vägen i att hitta sig själv som fotograf.

Ses



Added 2012-02-24 12:42 | Permalink | Comments (2) | Comment
1 2 Next Last 

Previous posts

Användbara sidor


Bloggar jag läser


Fotografer