Pistolens Photomojo

Hur ska man klara att leva hållbart?

Har intresserat mig för jordens undergång mer och mer... vilket till allas vår glädje flera verkar börja göra. Jag intar information från olika håll och det verkar inte muntert, det vi står inför. Apokalyptiskt nästan. Fick en tanke bekräftad härom veckan när jag lyssnade på en podcast om de stigande världshaven, en tanke som gäckat mig en längre tid. Det är att vi nu levt fruktansvärt ansvarslöst sedan den industriella revolutionen (mestadels av tiden ovetandes), och att det tar en stund för jordklotet att svara. I tidsperspektivet av ett människoliv så är inte naturens reaktion snabb. Det jag har gått och funderat på är om vi sabbat planeten så länge att det kommer bli än värre vad vi än gör... och den bekräftande liknelsen i podden beskrev vår globala uppvärmning som en spisplatta - värmen kommer inte direkt. ALLTSÅ, även om vi skulle minska våra koldioxidutsläpp till acceptabla nivåer och börja leva exemplariskt så skulle jordklotet fortsätta värmas upp ett bra tag framöver som en effekt av det vi åstadkommit de senaste seklen. 

Härom dagen lyssnade jag på Johan Rockströms vinterprat i P1, som var oerhört deppigt (men rekommenderas). Han lägger stor vikt vid hur vi äter, och framförallt producerar mat. Det är så oerhört stor del av naturen som får ge vika för att vi ska kunna få fram det vi idag vill stoppa i oss. Här blir det ju problematiskt när vi globalt sett blir rikare och rikare. Jag klandrar inte dem som hamnat på efterkälken för att de nu också vill äta oxfilé... det tror fan det, rent ut sagt. Och vilka är vi att säga att länder som tidigare varit U-landsstämplade inte ska utnyttja sina naturtillgångar? Alla vill ju såklart komma ikapp! Vi borde betala länder för att INTE framställa palmolja eller vad det nu rör sig om som skapar ensidiga odlingsområden och hotar den biologiska mångfalden. 

Därtill har vi vårt sätt att konsumera... HUR ska man lyckas få folk att konsumera mindre? Skulle vi lyckas tänka om, HUR skulle det i så fall gå med världsekonomi, konjunkturkurvor och hjul som ska rulla. Jag är absolut ingen ekonom och kan egentligen inget om sån't här... men det känns ju svårt att få ihop. Problemet är ju verkligen globalt och nu är vi alla världsmedborgare. Vi svenskar slår oss ju ofta på bröstet och tycker vi är så bra på allt, koldioxidutsläpp t.ex. Däremot handlar vi gärna billiga T-shirts på HM, köper nya kameraprylar och byter lur en gång om året. Vad tror vi om koldioxidutsläppen från de länder som producerar våra prylar?

Jag tycker det här är så svårt! Jag älskar att handla prylar och ärligt talat, ibland känns det som en sjukdom. Jag kan köpa exempelvis ett tält eller ett par nya bouleklot och GENAST börja se mig om efter vad konkurrerande tillverkare har för produkter. Sakta börjar det nu gå upp för mig att jag inte kan hålla på såhär, ingen av oss kan. Ett nyårslöfte är kanske på sin plats. Jag ska verkligen, verkligen försöka att inte handla sådant jag inte behöver. När jag får ett infall, ska jag istället motstå frestelsen och lägga undan pengarna. Jaja, jag börjar nu. Reviderar mitt beslut om att ersätta min trasiga Canon med en ny (däremot vill jag ha en, så jag vänder blicken mot Tradera eller Blocket). Byter också ut hälften av tacofärsen mot quorn imorgon så har vi i alla fall en start. 

Trevlig helg!

Borde det inte finnas utrymme för en fräschare hiphopscen?

Jag lyssnar rätt mycket på musik. Är inte låst i någon genre utan kan röra mig rätt fritt och uppskatta kvalitet inom olika sorters musik. Dock har jag allt svårare att försvara hiphopen som helhet. Nu är det naturligtvis enfaldigt att dra alla artister över en kam, men tittar man på hiphopen generellt så upplever jag att de har svårast att släppa objektifieringen av kvinnor, glorifieringen av kriminalitet, bejakandet av våld, förskönandet av narkotika etc. Det känns som hiphoparna är sist ut i att försöka skapa en mer jämställd värld. Texterna liksom klamrar sig fast i att kvinnan ska behaga mannen, att den mest våldsamma förtjänar störst respekt och att knark och pengar är status i en hård betongvärld. 

Så vad spelar det för roll att unga hiphopgrabbar känner att de måste vara tuffa och hårda? ...och har jag inte själv lyssnat på en massa band som ska vara tuffa och hårda. Jo, visst har jag det. MEN, nu är retoriken i musiken direkt riktad till den skara unga människor som är så vilsna i skolan och i sin egen identitet. Den är en tillhörighetsinvit till det utanförskap som i ungarnas värld blir så viktigt att tillhöra. Ett skapat utanförskap. Här blir det viktigt att att ta avstånd och till och med göra motstånd mot samhällets hjälpinsatser vilket resulterar i brända bilar, stenkastning och ständiga misslyckanden i skolan. Misslyckas man ständigt, på alla plan, så fattar jag att det är lättare att välja det man är bra på... "att göra kaos". Påhejad av lyriken blir slagsmål, knark, vapen och knulla brudar ett naturligare vägval än att ta till det som FAKTISKT erbjuds i stor utsträckning idag; hjälp i skolan. Hjälpen finns där (även om den behövs i större utsträckning)... i form av lärare, resurser och andra vuxna. MEN, det är inte tillräckligt tufft att ta den. Det passar inte in i den gangsterimage som dagens hiphop är pigg på att förstärka. 

Att hiphopen fortfarande är så kvinnoförnedrande tros bero på den starka kopplingen till porrindustrin, särskilt i USA. Detta verkar spilla över på svensk hiphop också. Jag hör ofta texter i skolan jag jobbar på som är en bra bit mer än tveksamma vilka tyvärr också uppskattas av flickorna. Min upplevelse är att "Me too" var något fantastiskt och i svallet av rörelsen måste vi fortsätta att jobba hårt för jämställdhet. Samtidigt, till min förvåning, har denna medvetenhet svårt att hitta ner i åldrarna. I grundskoleålder är det fortfarande alldeles för många flickor som är beredda att göra avkall på jämställdhet för att vara intressanta för alldeles för högljudda pojkar. Jag diskuterar ofta feminism och människors lika värde med mina elever, men det möter hårt motstånd. Ordet feminist är oerhört negativt laddat, även bland många flickor. Det är också tydligt att porren är ungarnas sexualundervisning och med smartphonens intåg så konsumeras porr i väldigt unga åldrar... bland båda könen. Jag har på riktigt överhört en diskussion mellan tre flickor i gymnasieålder om hur man kunde få ner en kuk långt i halsen utan att kräkas. Detta är också en frukt av att mainstreamporren blivit alltmer våldsam och hård. 

Men lyssnar inte vi på en massa knarkglorifierande musik då? Typ The Beatles, Bob Dylan, Bob Marley and the Wailers osv... Jo, visst! Men jag tycker ändå det är skillnad. Hela "flower-power"-eran bygger även på kärlek och när reggaen kom ville Bob frälsa hela världen genom att sprida denna kärlek. Så även om jag är en motståndare till alla typer av rusningsmedel så ville inte dessa artister uppmana till ett hårdare samhälle såsom dagens hiphopscen gör i stor utsträckning. Vi behöver VERKLIGEN inte ett hårdare samhälle! När gängkriminaliteten ökar behöver vi istället en mjukare samhälle. Vi måste fånga upp dessa ungdomar tidigt och intressera oss för deras musik. Den kommer inte försvinna så vi måste samtala om den. Vi måste samtala om samtycke och sex... och vad båda inblandade parter tycker är skönt. Om hur man ska förhålla sig till porr, för den kommer inte heller försvinna. Den kommer fortsätta vara ungarnas första bild av hur ett samlag går till. Vad är motvikten? Linnéa Claesson ställde en intressant fråga på en föreläsning jag var på; Hur skulle sex se ut om porren inte fanns?

...och till alla hiphopare. Gör lite fräsch musik! Jag som gillar själva stilen på ett musikmässigt plan efterlyser jämställd hiphop i större utsträckning! Tänk om den kunde få fäste och bli hypad bland ungdomar. Vilket hjälpmedel det skulle vara för att guida dem till en medmänskligare samhälle. Unga människor sannerligen påverkbara, kolla bara vad Greta har lyckats med... men det underlättar om de som vägleder är tillräckligt coola för att fånga deras uppmärksamhet. 

Keep it real!

Dystopia

Fortsatt jullov och lata dagar. Jätteskönt faktiskt... Jag har lyssnat på två avsnitt av P3 Dystopia, och förstår inte varför det dröjde så länge innan jag hittade dit. Har en god vän som talat varmt om dem, men det har aldrig blivit av helt enkelt. Podden handlar om vilka hot mänskligheten står inför och olika scenarion om jordens undergång målas upp. Det första avsnittet jag lyssnade på var om jordens överbefolkning och vad som kan tänkas hända om vi inte börjar leva mer hållbart.

Det andra avsnittet handlade om huruvida vi är själva i universum eller inte. Superintressant tycker jag. Jag har snöat in mer och mer på rymden den senaste tiden och ju mer man lär sig, ju fler infallsvinklar man får, desto knepigare blir allting. I detta avsnitt gick de in på hur vi ska förhålla oss OM vi får kontakt, men också vår syn på oss själva. Till slut blev det så snurrigt att det blev svårt att definiera liv överhuvudtaget. Vad är liv egentligen? ...och det är intressant att vi rangordnar oss så högt i livskedjan. 

...så, P3 Dystopia. Ett lyssningstips!

Trevlig helg!

Julstök och annat...

Jag njuter av ledighet och tid med familjen. Fotograferar en hel del hemma och lyder Göran Segeholms råd att dokumentera det som är vanligt och vardag. I dessa bilder ökar innehållsvärdet med tiden och om 20 år kommer det vara fantastiskt att se hur det såg ut hemma, vilka kläder vi hade och hur små barnen var. 

På julafton var vi hemma hos svärmor och det blev en alldeles lagom tillställning. Våra barn är numera de äldsta då vi var först ut med barnaskapandet. Det gör att vuxentiden kommer tillbaka i takt med att de blir mindre beroende av hjälp utan kan nu hitta på hyss alldeles på egen hand. 

Julafton i ljusets tecken. En pannlampa och sovsäck till minstingen så att han kan lysa upp tillvaron under friluftslivet. 

Önskar alla en god fortsättning!

Kasta utmaningar på mig...

...jag känner mig taggad och motiverad. Sugen på att lära mig mera. Är det någon bloggare här som läst någon FS Akademi-kurs? Hur är dem isf? Jag fungerar lite så... är en periodare som snöar in och då har jag hög motivation. Läser Göran Segeholm igen nu när fotografering gjort renässans i livet. Han skriver mycket tänkvärt kring bildkommunikation och jag blir sugen på att öva på att ta bilder inom respektive begrepp. 

Har nyligen köpt ny dator och tänkte det var dags att prenumerera på Photoshop/Lightroom. Är inte bekväm med Lightroom än. Redigerar en del med penna på touchskärm och måste säga att jag gillar det. Fotoredigering är delvis meditativt för mig... tänker att det är som att sticka eller virka. Mysigt att krypa upp i soffan med sin laptop och penna och jobba på ett fotografi. 

Det värsta är att jag är sugen på en ny kamera också. Lutar åt en begagnad Canon... har ju så mycket kringutrustning där. Vill ha något redigare är min Sony Nex-6. Dyrt intresse det här. MEN, Fotosidan Akademi? Tankar?

God natt...