Pistolens Photomojo

~kärlek och revolt~

Skolidrottens status

Julen nalkas och alla är trötta, 200 terminsbetyg är satta så nu är det bara att invänta föräldrarnas mail och telefonsamtal :-) Det är inte alltid lätt att vara överens bedömningsmässigt och eleverna har ofta en hög tilltro till sin förmåga utan att vara beredd på att "göra jobbet". Såhär års är man som lärare ofta ombedd att göra en betygsanalys och reflektera över varför det har blivit som det har blivit. Det kan gälla könsmönster eller om vissa kunskapskrav är svårare att nå än andra. Det kan också handla om vilka förändringar man har gjort/kan göra i sin undervisning för att fler elever ska nå målen. Rimligt. 

En sal full av möjligheter...

Jag undervisar i Idrott och Hälsa och har klasser från årskurs 6-9. Det är absolut intressant att diskutera enskilda kunskapskrav som möter särskilt motstånd, exempelvis simkunnighet, orientering eller dans... men tillsammans med mina idrottslärarkollegor hamnade vi i en bredare diskussion om skolidrotten i stort. En anledning till att elevers förväntningar på vad de "borde få" för betyg i idrott inte alltid infrias är att de sällan ser lektionerna som utbildning. Möjligen en mer uppstyrd rastaktivitet. Eleven som är en stjärna i sitt fotbollslag förväntar sig ofta högsta betyg och då saknas kunskap i HUR man blir bedömd. Eleven som INTE är en stjärna i någon idrott, men som ändå är med och gör sitt bästa förväntar sig ett högt betyg av just den anledningen... -"Vaddå? Jag har ju varit med varje gång!?"

Jag och min son har tävlat i swimrun

Uppenbarligen är vi idrottslärare inte tillräckligt tydliga med vad ämnet går ut på. Jag tror sällan att matteläraren hamnar i den diskussionen... -"Vaddå? Jag har ju räknat på varje lektion, t.o.m. när vi räknade med minus. Jag borde få A eller B." Dock så tror jag inte att vi idrottslärare glömmer bort att tala om för eleverna vad som gäller. Jag tror istället att det beror på att idrotten har en "hopp- och lekstatus" som säkert på vissa håll förstärks av elevens föräldrar... och detta är djupt rotat. Som idrottslärare fick man redan på högskolan lära sig att vi måste slåss för ämnet. När jag läste i början på 00-talet så var styrande regeringar i full färd med att skära ner på idrottstimmar. Svenska elever började prestera sämre i högstatusämnen som matematik och då måste man ju skära någon annanstans. Nu i Anders Hansen-tider är vi tack och lov på väg åt rätt håll i tid för rörelse i skolan. Men då återstår att sätta ett värde på ämnet för att elever, föräldrar och ibland även andra lärare ska ta det på allvar. 

En fantastisk elev har kört slut på sig i CrossFit

Exempel på elevers syn på idrotten kan vara: -"Kan vi inte bara spela killerball istället?" ...när man planerat värsta teori/praktik-lektionen med föreläsning om syreupptagningsförmågan följt av en exempelintervall i löpning utomhus. Väl tillbaka stöter jag på en flicka som kom sent, men ville inte ha frånvaro då hon spelat basket istället. Exempel på föräldrars syn på idrotten kan vara: "-Lisa kan inte vara med, hon har problem med en axel." ...och då vet inte ens förälder VAD vi ska göra, eller HUR jag kan anpassa undervisningen just för henne. Under mina verksamma år har jag även stött på motstånd från kollegor av olika slag. Vissa tycker att man ska skicka eleven på en promenad (säkert i all välmening), andra tycker det är viktigare att jag släpper MIN lektionstid för dusch/ombyte än att eleverna ska komma sent till deras lektion. Om en elev behöver en anpassad studieplan är det ofta idrotten som ryker först, även fast rörelse kanske är PRECIS vad den stressade eller deprimerade eleven behöver. 

Friluftsliv vinter/sommar

Jag tror att man på många skolor behöver värdera rörelse högt för att nå önskvärt höga resultat även i andra ämnen. Detsamma gäller för andra praktiska ämnen som musik, slöjd och bild. Svensk skola har varit så fokuserad på att utbilda huvudet att vi glömt kvalitativ utbildning för resten av kroppen. Idrott och hälsa är INTE en uppstyrd rastaktivitet, den är INTE att "springa av sig" även om det naturligtvis är en positiv bonus. Idrott är INTE bara "hopp och lek". Idrott är en utbildning i fysisk aktivitet! Vi lär barnen goda rörelsevanor, god teknik inom en mängd olika sporter. Vi lär barnen att springa på ett kvalitativt sätt. Vi lär barnen hur man simmar och räddar liv. De får lära sig hur man lyfter saker rätt, hur man tränar sina muskler och hur man värmer upp på bästa sätt. Vi inspirerar med nya aktiviteter som CrossFit och parkour men lär också ut polka och schottis. Barnen lär sig orientera. Vi lär dem hur man ska packa för att övernatta i skogen och ger dem tips och trix så de slipper frysa i sovsäcken. De gör upp eld. Vi lär dem hur man samarbetar och ställer upp för varandra. Vårt ämne är viktigt!

Mvh, Peter



Added 2019-12-18 18:51 | Permalink | Comments (3) | Comment

Frisk av naturen

Intressant program i Vetenskapens Värld på SVT om hur naturen påverkar oss positivt. I Japan nämner man begreppet skogsbad och hur det dämpar stress redan efter mycket kort exponering. Värt att ge sig ut i skogen så ofta det går! Alla dessa bilder är tagna inom en timme från min hemstad Norrköping. I Sverige är det sällan långt till naturen. Ibland när jag är vid Ågelsjön, strax norr om stan, för löpning, bad och frukost så brukar jag tänka på hur många av betongbarnen som missar detta även fast det är så nära. Det är lite sorgligt.

Andas och må bra!

/Peter



Added 2019-12-07 23:29 | Permalink | Comments (0) | Comment

Att byta jobb efter 15 år

Från 15 år inom specialinriktad gymnasial friskoleverksamhet till att bli "en vanlig gympalärare" på kommunal grundskola. Det skiftet är precis vad jag gjorde i augusti i år. Vissa har undrat om jag är galen, men är man nyfiken så är man. Det var nog dessutom dags för mig att efter så lång tid söka nya utmaningar för den egna utvecklingens skull. På gamla jobbet undervisade jag bara elever som valt en träningsinriktning, de allra flesta hade dessutom valt det yrkesförberedande programmet som utbildar dem till ledare inom hälsa- och friskvårdssektorn. Mina nya elever är dem du förmodligen har en del fördomar kring, dem som generellt sett inte är överförtjusta i att röra på sig dem som du oftast hör om på nyheterna och dem som svärjevännerna tänker på när de tror att svenska skolan är i fritt fall.

Jag ska vara ärlig, jag blev tagen på sängen. Jag trodde inte att det i vissa klasser kunde vara så stökigt som det initialt var när jag klev in i salen. Halvvägs in i terminen mådde jag faktiskt ganska dåligt och längtade tillbaka till mina gamla elever. Vid det laget hade jag fortfarande svårt med namnen på eleverna i de stökigaste klasserna. Dels undervisar jag fler elever nu när jag bara har idrott mot när jag hade alla karaktärsämnen på gymnasieprogrammet. Men framförallt var det såpass rörigt att all energi gick åt till att få en någorlunda fungerande aktivitet vilket gjorde att det var svårt att hinna lägga vikt vid de mindre utåtagerande eleverna. Upplevelsen var att jag var tämligen långt ifrån en kvalitativ undervisningssituation. Inlärning existerade inte. Jag var misslyckad. 

Uppbackningen från skolan har dock varit väldigt fin. Omgående ifrågasatte jag situationen jag hamnat i och fick gehör direkt. Upplever att jag blev lyssnad på och mina förslag till åtgärder togs på största allvar och sattes in direkt. Vips så hade jag en assistent som kunde vara i klassrummet, en som dessutom talar både arabiska och somaliska. De elever som av olika anledningar mer verkat vara ute efter att förstöra undervisningen har fått flytta från idrottshall till klassrum och arbeta med en parallell planering så att jag kan skapa en bra inlärningssituation för de andra eleverna. Har utöver det fått en elevcoach som kommer hjälpa mig i tillbakaslussandet av  de utåtagerande eleverna, vilket innebär att vi kan jobba hårdare med positiva beteenden och agera direkt när dessa äventyras... utan att bryta undervisningen. 

På min tidigare skola var jag så bortskämd med goda elevrelationer. Ungdomarna i sig var av samma skrot och korn, men jag hade ett positivt ingångsrykte. Snacket går från äldre till yngre elever och lära-känna-processen gick betydligt snabbare. Som helt ny på en skola behöver man bygga relationer helt från noll, nu har jag dessutom över 200 mot tidigare 60... inte undra på att tar lite tid. Det fina är att den kvalitativa undervisningen infinner sig i takt med att relationen och tilliten skapas, och även de elever som jag tidigare under terminen var tvungen att porta kan jag nu åtminstone nå fram till. Vi har en lång väg kvar att vandra, men nu går vi i alla fall åt samma håll vilket gör att vi kan prata med varandra. Det ironiska i detta är att de svåraste eleverna har så goda chanser att nå bra betyg JUST i idrott, men de behöver förstå HUR och VARFÖR man går i skolan. Utan relationsskapandet är det omöjligt att förklara det för dem. 

Det går bättre för svenska elever i PISA-testen så svenska skolan är absolut inte i fritt fall. MEN, det är också mycket som är skevt. Det var inte en jättebra idé med det fria skolvalet. Segregeringen är påtaglig och elever med svårare sociala förhållanden har också svårare att klara av skolan. Rika barn leka bäst. Rika barn har ofta mer engagerade föräldrar och klarar således skolan i större utsträckning. Fattiga barn däremot, i synnerhet fattiga pojkar, de löper högre risk att känna behov av att hävda sig på andra sätt. Jag upplever ofta hur pojkar dessutom hindrar varandra från att ens försöka lyckas i skolan. Lyssna gärna på Emma Leinses sommarprat i P1, man blir ledsen över att höra om framtidsutsikterna för dessa pojkar. 

För att (åter)få en stabil svensk skola måste det få kosta pengar. Vi borde lärt oss vid det här laget att resurser i skolan behövs, lärarna däremot, de måste få vara just lärare. Men SOM lärare är det minst lika viktigt att bygga broar idag. Att stimulera motivationsdelen av hjärnan lika mycket som att försöka fylla den med fakta. Min arbetslagsledare motiverade mig att byta synsätt tidigare i höstas. När jag ifrågasatte om detta verkligen var roligt, så övertygade hon mig om att jag kanske gör störst nytta bland de svagaste eleverna, även om det känns som det går skitdåligt. Den senaste tiden har jobbet känts roligt igen... ibland behöver man ett nytt perspektiv. Jag vill vara en del av att guida våra ungar till att bli goda medborgare. Vi gör nytta.

God natt! 



Added 2019-12-04 23:24 | Permalink | Comments (5) | Comment

Huawei P30 Pro

Mobilkameran känns väldigt viktig nu för tiden. Så viktig att när jag bytte mobil valde jag enkom utifrån vilken som kamera jag trodde skulle passa mig bäst. Lotten föll på en Huawei P30 Pro, och jag måste säga att jag är mycket nöjd. Det är roligt att vara kreativ med luren och det är lätt att fotografera mycket. Som familjepappa passar det alldeles utmärkt och klyschan "den bästa kameran är den man har med sig" kommer väl till sin rätt. 

Jag sitter just nu och byter molntjänst. Dissar Dropbox, välkomnar Onedrive. Sjukt stökigt dock att transportera alla filer från ett moln till ett annat, varken mitt WiFi eller router är toppklass så detta går rätt segt. Vid för många filer i taget kollapsar allt så jag får köra en mapp i taget... typ. Det positiva är att jag tittar tillbaka över väldigt många fotografier och funderar över både det en och det andra. Hur tänkte jag här? Hur redigerade jag? OMG!? ...osv

...och apropå att fotografera mycket hemma. När man molnjobbar ältar man ju den hemska tanken av att missa något. Att fotografier ska gå förlorade. En reflektion är att jag skulle hellre bli av med alla mina fotografier jag är nöjd med från olika fotoäventyr  än att jag skulle mista familjebilderna med barnen och Malin. Så därav är det värt att välja mobiltelefon med omsorg då den kommer stå för stor del av familjefotograferandet. 

Foto: Arvid

Vi hörs!



Added 2019-12-03 22:55 | Permalink | Comments (0) | Comment

SVT på besök

Min dotter Tilde har VACTERL, vilket innebär att hon är född med multipla missbildningar. Jag har skrivit om henne ganska mycket förr. Hon har blivit (mer än) uppmärksammad av organisationen Min Stora Dag, vilket varit helt fantastiskt för vår familj. Hon fick önska sig en enskild stor dag som blev uppfylld, vilket såklart gjorde henne överlycklig. Till familjens glädje ville hon bo på lyxhotell nära en strand, så Min Stora Dag bjöd oss på en resa till Mallorca 2018. 

Därefter har hon fortsatt blivit uppmärksammad. Fått vara med på reklam för Min Stora Dag, fått sitta i TV4:s morgonsoffa och prata om att våga vara annorlunda... och nu ska hon få vara med i Lilla Aktuellt i SVT. Familjens egna lilla kändis. Vi är Min Stora Dag evigt tacksamma för allt de gjort för Tilde. Det underlättar verkligen hennes vardag som annars kantas av ständiga sjukhusbesök och numera stundande operationer. Mer om det vid tillfälle. 

Tilde på inspelning för Lilla Aktuellt

På återseende.



Added 2019-12-02 16:55 | Permalink | Comments (6) | Comment
First Prev 1 2 3 ... 67 Next Last 

Previous posts

Användbara sidor


Bloggar jag läser


Fotografer