Pistolens Photomojo

~kärlek och revolt~

Att bygga sitt eget vardagsrumsbord

De flesta som hänger här på FS gillar förmodligen att skapa. Jag tycker det är väldigt tillfredsställande, men för mig så snurrar det runt på olika saker jag för tillfället är insnöad på. Det kan t.ex vara att skapa fotografier, göra musik, baka bröd eller som temat blitt för denna sommar... snickra i sjöboden! 

Därinne har en hamrat och spikat ända sedan jag var liten och jag tycker om att se mina egna barn göra detsamma. Min fru älskar inredning, så nu har vi kunnat förenas även i denna skapandeprocess. Således, denna skärgårdsvecka har jag gjort barnen sällskap i sjöboden och snickrat jag med... ihop med min egen pappa. Snacka om att umgås över generationerna. 

Scoutar skärgård med pappa <3

Tilde och sjöboden...

Men först blev det till att gå ut på jakt. Det finns lite gömslen och vrår uti skärgården om man känner till den. Denna gång var vi på jakt efter ganska rejäla plankor, gärna väderbitna. Till slut hittade vi en riven brygga som halvt om halvt letat sig ner i marken där den blivit dumpad. Dessa brädor såg ut att kunna utgöra en bra bordsyta. Till ben var vi ute efter störar, gärna som skulle fungera färgmässigt med bordsytan.

Gammal lada med både det ena och det andra...

Malin hade tänkt sig en silvergrå yta, såsom plankor blir när de står ute. De vi hittade hade dock en varmare, mer gulbrun ton som vi båda såg potential i. Utan att vara helsäkra påbörjade vi snickeriet, och jag gick tillväga på samma sätt som jag gjort ett par veckor tidigare när jag byggde en hallbänk. Iom att jag gjort konstruktionen en gång innan blev det faktiskt lite lättare den här gången. 

Jag och Malin letar material till bordsben.

Ungarna leker jätteplockepin med vår fångst.

Nu är bordet på plats och både jag och Malin är supernöjda. En viss stolthet infinner sig när jag ser bordet, det skall erkännas. Trotsar jantelagen och njuter av det! Nästa projekt blir två sängbord, vi har nu lyckats samla på oss lite material.

Inspektion... min mamma föreslog sedan att vi skulle slipa ytan, den var lite väl rå. Man vill ju inte slipa bort patinan så vi provade på en testplanka. Det funkade bra, så då vågade vi köra på bordet. Det fick en betydligt bättre finish. 

På plats hemma.

Om nu funderar på att ge er in i DIY-träsket, GÖR DET, det är jätteroligt och man kan förvåna sig själv. Jag hade etta i slöjd när tiden begav sig på Ramdalsskolan i Oxelösund, fick visserligen en tvåa när jag bytte till trä... men ändå. 

Ha det fint allihopa!



Added 2017-07-28 21:03 | Permalink | Comments (0) | Comment

Lägerliv bland barn med VACTERL

För andra året i rad var VACTERL-lägret i Halmstad. Det var också andra året vår familj åkte dit så Tilde kan träffa andra barn med samma diagnos, och att vi kan träffa andra familjer som delar erfarenheterna. Bakgrund för er som inte läst min blogg tidigare; 

"VACTERL är en initialförkortning (akronym), där varje bokstav representerar ett missbildat organ. V står för vertebra (kota), A för anus (ändtarm), C för cor (hjärta), T för trakea (luftstrupe), E för esofagus (matstrupe), R för ren (njure) och L för limb (extremitet). Barn med VACTERL-associationen har missbildningar i minst tre av dessa organ, och det behövs ofta upprepade operationer med sjukhusvistelser, framför allt under det första levnadsåret." ( info stulet från Socialstyrelsen, vill man läsa mer kan man göra det här)

Tilde har missbildad ryggrad + revben (V), medfött hjärtfel (C), missbildade njurar (R), ensidig hörselskada + missbildat öra (L). Även en del kringliggande problematik som inte har en bokstav men finns beskriven i associationen såsom diafragmabrock och fellokerad lever. Låter ganska tufft, men faktum är att hon haft tur. Det finns många barn som gått igenom bra mycket tuffare resor med många operationer och ändrade livsförhållanden. 

Det som numera innebär störst problematik för Tilde är hennes hörselskada. Det är så illa att hon inte hör talat språk utan bara ljud som uppfattas som irriterande, höga ljud som skrammel och buller. Hon har fått en hörapparat men det är svårt att anpassa den. Ljud förstärks så hon kan höra talat språk men det är svårt att filtrera, det innebär att det väldigt mycket ljudintryck för henne. Man kan förstå att hon blir trött av det, ibland väljer hon att slippa sin hörapparat. 

Allt gick bra på förskolan, men när hon började första klass blev det tuffare för henne. Hon har en underbar klass och har haft en underbar lärare, men iom att kraven har ökat så har hon fått anstränga sig väldigt mycket. Men ibland blir det för mycket. Då resulterar det i en oerhörd trötthet... ibland så att hon varit tvungen att lägga sig på klassrumsgolvet. Ibland uttrycker det sig i svåra utbrott och då tar det ett tag innan hon kan lugna ner sig. 

Krabbfiske med räkor och klädnypor :-)

Jag är glad för att det finns en så väl fungerande förening för barn med denna ovanliga diagnos. Det är intressant att ta del av andra familjers livshistorier. Det man kan konstatera är att varje öde är unikt trots att vi alla har samma association att utgå ifrån. Vi brottas med olika saker helt enkelt. Vad som också är roligt är att se alla dessa härliga ungar leka med varandra med ett bra spann över åldersgränserna. Det är en avspänd helg med mycket värme. Det gillar jag. 

Vi var en sväng till Halmstads Äventyrsland, Tildes lillebror Walde är aningens skeptisk till badtemperaturen. 

Mmm

Dessa smurfar måste vara från parkens begynnelse. Värsta skräckfilmsscenen! Inget spöktåg i världen mäter sig med dessa.

Slut för denna gång. Lång bilresa idag. Nu fortsätter vi semestern med ett kort depåstopp i Norrköping för att sedan sticka ut till Nyköpings skärgård. Fotografierna i detta inlägg blev väldigt blandade, allt utifrån vad man springer förbi med sin mobiltelefon.

Fortsatt trevlig sommar allihop!



Added 2017-07-24 20:46 | Permalink | Comments (5) | Comment

Två nätter utan tarp i Omberg.

Vi lyckades verkligen planera in sommarens superväder för vår lilla vandring i Omberg, Östergötland. Normalt sett hänger vi ofta hammock i Kolmårsskogarna så nu skulle vi testa branterna vid Vättern lite. Egentligen jobbade vi ganska planlöst, ställde bilen vid någon liten prick som hette Höje och därifrån hoppade vi på vandringsleden Omberg runt. Strax fortsatte vi på Ellen Keys led upp till Hjässan där man måste erkänna att det är en magnifik utsikt över Vättern, Tåkern och schlätta. 

Omelett till lunch på Hjässan.

Vi fortsatte sedan ner till ytterligare ett turistigt mål, Stocklycke och Stocklyckehamn... käkade lite glass till och med. Vi hade en tanke på om vi skull övernatta i närheten men valde bort det för att det var så mycket folk.

Elin njuter av en kopp kokkaffe vid Pers sten, och jag ska visa något tufft på mobilen.

Foto: Elin Josefsson.

Istället traskade vi norrut på Älvarumsleden. Tog istället sikte på Älvarums udde i förhoppning om att det skulle vara fint att hänga upp våra hammockar. Väl där märkte vi att rådande urskog var svår att hänga i, speciellt om vi vill ha ett litet läger på tre stycken hängmattor. Vi gick fram och tillbaka och övervägde tänkbara platser innan vi landade ända nere på stranden. Ingen väderapp visade regn, så vi vågade oss på att hänga tarplöst. Mäktig känsla att ligga där i vågskvalp under bar himmel. 

Ny erfarenhet att hänga ända ner på stranden.

 Bilden är från hammocken innan läggdags. 

Elin har vaknat.

Efter en lugn och skön frulle vandrade vi vidare norrut... turistade vid Västra väggar för lunch. Hade sikte på Ommas borg som vi kanske inte var så imponerade av. Missförstå mig rätt, skogen och naturen blir viktigare när man kommer ut såhär. Sökte oss söderut och chansade på att Anudden skulle leverera bra hängplatser åt oss. Och OM den gjorde! Det var väldigt ensligt och vackert där, lummig skog att hänga i, närhet till vattnet, flera solplatåer att äta på... och en fet grotta att simma till. Rekommenderas varmt. 

Bad efter en dags vandring.

Elin och Thomas diskuterar om vi ska äta.

Thomas hammockslappar... :-)

Vattnet i Vättern är så otroligt inbjudande.

Medelhavskänsla.

Fångad i fotoredigering... Foto: Elin Josefsson.

Vila på frukosten.

Vandingsmässigt gillade jag södra delen av Omberg bäst. Det var väldigt varierande skogar och vackra miljöer. Beträffande diskussionen om fästingar så fanns det gott om dem i Omberg. Vi hade läst rykten innan så vi var faktiskt varnade. Elin plockade två som fastnat på plats, Thomas hade en med sig hem. Dessutom hade vi dem på packpåsar, väskor och kök. Själv verkar jag vara immun mot både fästing- och myggbett. Har haft två i hela mitt liv, och då är jag ändå uppväxt i Nyköpings skärgård sommartid. Jag klarade mig således helt utan.

Stor ek som fallit och utgör boplats år en mängd djur. Nedan följer några fotografier av Ombergs växlande skogar.

Tack och hej.



Added 2017-07-20 20:30 | Permalink | Comments (1) | Comment

Laddat batterier i skärgården

Denna vecka har vi varit på Enbeten i Nyköpings skärgård. Där är jag uppvuxen sommartid och det är stället jag alltid föreställer mig när någon myntar uttrycket:

-"Go to your happy-place"

...fast på svenska. Ja, ni fattar. 

Det är verkligen en liten pärla i vad som är för mig "typisk svensk natur". I och med att mina barnafötter sprang runt där så är jag väldigt glad och tacksam för att mina egna ungar kan uppleva detsamma. 

Väl ute passade jag på att testa nyinköpt utrustning. Jag och min friluftskompis har beställt "The Warbonnet Blackbird", en fin hammock från USA. Med tanke på tullavgift och moms blev detta en dyr historia, men nu har jag de grejer jag har drömt om så jag tänker njuta av dem i fulla drag.

Min hustru var snabb in i hammocken för lite vila och fotoredigering...

Älskar skärgårdslivet. Har meckat hammock, slipat knivar, tränat, slappat, ätit god mat, gjort utflykt till Trosa, myst med Malin och barnen och inte minst umgåtts med mina föräldrar. Så skönt när man är inne i semesterlunken och tappar lite tidsperspektiv. Det är inte så noga liksom. 

Jag fick också ett infall och snickrade lite. Malin älskar inredning och vi gick på jakt efter trä som fått viss patina. Hon har önskat sig en bänk i vår hall, och efter ett par timmar hade vi material som kunde passa ihop färgmässigt och som var tillräckligt för en bänk. 

Vi hittade virke i en lada... en massa andra ting också, men dessa fotograferade jag bara.

Roligt faktiskt... fundera på konstruktion, mäta, såga, borra, skruva. Resultatet blev riktigt bra. Jag blev jättenöjd! Malin med! :-)

...definitivt en känsla av tillfredsställelse när man skapat något själv.

Trevlig helg!



Added 2017-07-14 20:45 | Permalink | Comments (3) | Comment

Inte setts på 10 år...

...det är ju helt galet när man måste säga så om sina vänner. Men faktum är att det var tio år sedan som jag och Christian träffades. Han var faktiskt den första jag började hänga med när jag flyttade till Norrköping 2004, vi blev kollegor på John Bauer-gymnasiet och insåg ganska snart att vi hade en hel del gemensamma intressen och värderingar. 

Det är spännande att ta igen ett decennium av livet över en kväll. Jag föreslog att vi skulle ses i skogen då jag tycker det blir mer kvalitetstid där på något sätt. Thomas, som jag normalt ränner runt i naturen med, är även han en kollega från JB-tiden. Passande nog kunde han komma ut så det blev en liten John Bauer-reunion i Kolmårdsskogarna. 

Lagfoto: Thomas, jag och Christian

Jag har numera helt konverterat till hammockhängande... det hade Christian aldrig testat trots att han äventyrar ett ljusår mer än mig och Thomas tillsammans. En lånehammock till honom helt enkelt, sen letade vi upp en liten göl där ingen av oss bott tidigare. 

St. Namnsgölen

...och på tal om John Bauer

Matlagning i naturen har också kommit att ligga mig varmt om hjärtat. Denna gång satsade vi på en klassisk tunnbrödsrulle till lunch. Thomas fick en reflektorugn när han fyllde år, så vi var ju tvungna att testa skogspizza på kvällen. En positiv överraskning faktiskt, och då ugnen väger in under kilot så är den definitivt ett alternativ på kortare turer. 

Tunnbrödsrulle och pizza 

Mycket trevligt att hänga en kväll... dela minnen, laga mat, byta livserfarenheter, äta smågodis, dricka kokkaffe, bada, hänga hammock. Vad mer kan man önska? Dagen/kvällen var väldigt solig och fin. Kl. 02:00 satte regnvädret igång och vädertestade vår utrustning ordentligt. Kul! Nu hoppas jag att det inte går tio år till nästa gång. Om blott tio dagar ska jag och Thomas ut i skogen igen, då med Elin, min ständiga sister in arms. Vi hade tänkt traska runt halvt planlöst i Omberg och söka efter perfekta platser att slå upp hammockar på. 

Längtar redan.



Added 2017-07-08 21:02 | Permalink | Comments (0) | Comment
1 2 Next Last 

Previous posts

Användbara sidor


Bloggar jag läser


Fotografer