Pistolens Photomojo

~kärlek och revolt~

Tilde har hittat sitt lyckoöra

På självaste femårsdagen fastnade Tilde framför spegeln och betraktade sig länge och väl. Hon viftade på sitt lilla öra med fingret, det är liksom ingen styrsel i det. Sedan tittade hon på lillebror Arvid och konstaterade att de inte har likadana öron. För att försäkra sig undersökte hon Malin ordentligt också. Där efter frågade hon varför det ser ut sådär. Malin fick förklara att det är ett alldeles speciellt öra, ett lyckoöra, och att hon har haft det sedan hon föddes. 

Det har kommit lite hintar om att dessa tankar är på gång. När hon och Arvid ryker ihop så håller hon bara för ett öra, det hon hör på naturligtvis. Dock har ju Arvid lite svårt att haja det så han skriker upprört: 

- "Du hörde vad jag sa för du höll bara för ETT öra!"

Där dör ju diskussionen lite iom att det förmodligen är ganska svårt för båda att förstå vad den andre menar. Tilde har dessutom frågat Malin "vilket som är HENNES höröra" när hon ska viska något. Jaja... nu ligger iaf korten på bordet. Jag kommer göra allt för att hon ska kunna bära upp sitt lilla lyckoöra!

Ha det fint!



Added 2013-04-08 21:55 | Permalink | Comments (5) | Comment

Ytligt fotografi? ...och för vem?

Vi kör någon form av april-photo-challenge på Instagram i vår sköna fotogrupp! Det är via användaren fatmumslim har jag förstått det som, själva utmaningen är att man får ett givet tema att jobba på under dagen. Därefter kan man hashtagga #fmsphotoaday om man vill... personligen tycker jag den gruppen blir för stor och bilderna drunknar. MEN, vi har en egen liten hashtag i vår lilla grupp och då blir det personligt, roligt och enkelt. 

Jag tycker det är bra träning. Vi håller oss till regeln att bilden måste vara fotograferad samma dag men inte nödvändigtvis med mobilkamera, även om det hittills har blivit så för min del. Också väldigt roligt att se mina vänners tolkningar av samma tema. Sedan kan jag tycka att våra uppdrag kan kännas lite corny och fjortis... men vaddå? Det är ju faktiskt bra träning det också, att komma loss från sin vanliga slentrianmässiga tänk. Såhär har det gått än så länge:

"Play"

"Blue"

"Something beginning with A"

"This happened today"

...dagens utmaning blir "Something good", vi får se hur det artar sig. 

Kvalitet på bilderna? Njaa, kanske inte. Men jag tycker att de fyller en fin funktion. Dels är det roligt att öva sitt bildseende/bildskapande, exempelvis på detta vis. Dels får man värdefulla dokumentära fotografier av sin familj och sina vänner. Jag förstår dem som gnäller över att Facebook och Instagram svämmar över av bilder på sina vänners ungar, men bortsett från det sin finner jag mig själv ofta titta igenom mina mobilbilder så fort jag är iväg från min familj. Mobiltelefonen är en skapligt kvalitativ ersättare av "plånboksbilderna". 

Tog denna några dagar för tidigt, hade gärna haft den till utmaningen "blue". Speciellt eftersom min blue-bild sög.

Som far till denna är det lätt att bli på gott humör, exempelvis på eftermiddagsrasten.

...men även för att minnas detta fantastiska stambyte. Här kommer vi att bo i en månad framöver, och vi är väl inte överentusiastiska... frugan och jag.

På återseende!



Added 2013-04-05 13:13 | Permalink | Comments (0) | Comment

Varför denna fascination av industriruiner?

Fabriker, bruk och andra institutioner som lämnats åt sitt öde att kämpa mot tidens tand och naturens hänsynslösa strävan att återställa allt som det en gång var... det är det roligaste jag vet att fotografera. I sig behöver det inte var så svårt att förstå, det är ju hur grabbigt som helst. Man gör ett olaga intrång, det kan vara farligt, saker är trasiga, man vet inte vad som finns på andra sidan väggen osv. Alla ingredienser för att väcka barnasinnet till liv igen.

Dessutom kan man räkna upp många element på sådana ställen som gör ett bra fotografi. Vi har väta, rost, sprickor, fantastiska linjer, dramatik i form av rasade väggar och tak, frostsprängningar, spännande ljusinsläpp... you name it. Det är inte så svårt att rikta kameran mot intressanta objekt som låter tankarna cirkulera kring hur dessa föremål en gång var essentiella för väldigt många människors överlevnad. 

För min egen del stannar inte fascinationen vid Urban Exploration. Rannsakar jag hur detta intresse sätter spår i min övriga vardag är det lätt att associera till exempelvis film. Så ofta jag kan försöker jag manipulera barnen till att välja WALL•E när det är filmdags, Pixars fantastiska skildring av hur hela Jorden blir övergiven av människorna. Jag fullkomligt älskar post-apokalyptiska filmer, gärna innehållande zombies, exempelvis 28 Dagar Senare eller I am Legend... tycker att The Walking Dead är den bästa serie som gjorts! Alla dessa är så vackert skapade, hur hela London eller New York är lämnat och övergivet. Eller hur stackars WALL•E får städa 700 år efter att människorna lämnat Jorden. 

MEN, man kan ju inte alltid åka runt och leta fabriker. Hemma blir det ändå så att jag söker mig till de mest nergångna delarna av stan. Hamnen är ett favoritområde. Det är intressant att hitta det vackra i Norrköpings baksida. Det är ett Cityscapeprojekt jag ämnar att lägga ner lite energi i vad det lider. Tror att det finns en hel del ännu icke utforskade ställen runt om i stan som jag ska uppsöka. Känner att det är roligt att passionen för att fotografera börjar sakteliga infinna sig igen.

Keep it real!



Added 2013-04-04 23:31 | Permalink | Comments (2) | Comment

Spänningen i Urban Exploration

Även om Urban Exploration sker i det dolda,  så är det nästan så man skulle vilja ha en guide på plats ibland. Visst, utforskandet är en del av tjusningen... man försöker lägga samman det man läst i sin research av objektet med vad man upplever på plats. MEN, det skulle också vara trevligt att ha facit. Att få se bilder från fabriken när det var en av Europas modernaste cementtillverkare och att ha någon som förklarar hur verksamheten gick till när det begav sig.

När förfallet gått så långt skulle det vara spännande att jämföra då mot nu. Man undrar också HUR själva byggnaderna har rasat. Vilka krafter det måste ligga i frostsprängningarna efter några ouppvärmda vintrar. Önskar man kunde få höra ljuden när tak och väggar rasar in. Nu får man nöja sig med det ständiga droppandet och ljudet av plåt som värjer sig mot vindbyar, av enstaka tegelstenar som faller eller av dörrar som står och slår.

Inbjudande!

Jag älskar spänningen i detta. Det är svårt att få nog även om stundtals ens bilder kanske går i stå. Svårt att fortsätta vara kreativ när man börjar vara uppe i många besök i alla dessa ruiner. Å andra sidan kanske inte det är det viktiga. Eller så kan det vara så att man utvecklas utan att man noterar det. Att bilderna tar en annan sväng i takt med att man går vidare som upptäckare och amatörfotograf. Vad vet jag? Otroligt kul är det i alla fall, och än är jag inte mätt!

Hörs!



Added 2013-04-03 23:45 | Permalink | Comments (5) | Comment

Åter till Cementjätten

Var på besök i en tämligen välkänd fabrik i UE-kretsar idag. Dock tycker jag att den är lite av en doldis med tanke på vilken kvalitet den har att erbjuda i form av spännande utforskning. Fabriken har stått öde sedan början av 80-talet och den är ett sent stadium av förfall.

Det är lite trixigt att gå obemärkt här. Det bedrivs annat arbete på det inhägnade området, lastbilar och traktorer kan även röra sig även vid de ödelagda byggnaderna. Vid ett tillfälle stod vi med blott en vägg emellan. Vi fick ta en tyst liten paus medan det lastades friskt 10 m ifrån oss. 

Även Securitas cirkulerar. Kan vara så att vi faktiskt blev upptäckta och de som arbetar där ringde vaktbolaget. Hursomhelst, som de vesslor vi är, så var det ingen som fick tag i oss och vi kunde smyga runt, klättra, utforska, fotografera och till och med fika hyfsat ostörda. 

Bjuder på några spontanredigerade bilder idag. Kan nog ha fått med mig några stycken idag. Ska ta och titta igenom dem noggrannare imorgon.

God natt!



Added 2013-04-02 23:36 | Permalink | Comments (5) | Comment
1 2 Next Last 

Previous posts

Användbara sidor


Bloggar jag läser


Fotografer